Här ekar det tomt och jag ska berätta varför. De senaste veckorna har jag börjat komma in i det som kallas reaktionsfasen, jag har alltså börjat förstå och ta in att Birk är borta och är inte längre i chockfasen, även om jag fortfarande växlar lite emellan dom. Därför har jag mått otroligt dåligt. Nu kommer känslorna ut liksom. Utöver ledsen/arg/förstörd/trasig/otröstlig/förtvivlad/förbannad och allt sådant har jag känns en extrem trötthet, koncentrationssvårighet och skuld. Jag har även haft en del hallucinationer som skrämmer mig och jag vet inte om det har med detta att göra? Panik- och ångestattacker som varit svåra att hantera och det är så mycket runtomkring som påminner om honom hela tiden. Jag får infall ibland då det verkligen kommer som en våg över mig och då kan jag till exempel känna en enorm ilska och som reaktion på det kasta iväg telefonen med all min kraft om jag håller i den i stunden, vilket jag ofta gör. Och så vidare. I alla fall så har jag haft svårt att förstå och orka med alla känslor och ni som känner mig vet ju att när jag mår som sämst så stänger jag av och in mig själv. Jag ska försöka komma igång med bloggandet igen nu också därför att jag vet att det är ett bra sätt för mig att hantera och bearbeta känslor, just skrivandet. Får se om jag även slänger in ett inlägg om de missade veckorna.

Nu ligger jag i sängen med olaplex i håret och ska se dagens avsnitt av Svartsjön. Det är såå bra hittills tycker jag!! Imorgon väntar ett 11h-pass på delfinen vilket känns både roligt och lite jobbigt. Men det är fredag!! Puss och godnatt, lyssna till och var snälla mot er själva💗💗

 

 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress