Vaknade strax före 7 men jag ligger fortfarande kvar i sängen. Jag var så taggad inför den här dagen men nu vet jag inte längre. Saknar dig nästintill outhärdligt denna morgon, det gör fysiskt ont i hela kroppen, ett tryck över bröstet, det hugger i hjärtat. Om jag orkade ta mig upp skulle jag förmodligen stå inne i badrummet och kräkas just nu. Du måste bort, detta fungerar inte längre. Du måste ut. Jag kan inte andas, du liksom kväver mig utan minsta ansträngning och jag kan inte förstå hur. Jag kan inte förstå hur du fick mig att älska dig när jag inte alls stod ut med dig. Hur jag förut mådde illa vid tanken av att jag varit med dig, hur jag nu mår illa vid tanken av att aldrig mer få vara det. Hur hände det här hur hamnade vi här hur gick det här till. Hur kunde det bli så fel. Du vill inte ha mig, du bryr dig inte alls om mig och du kommer aldrig att älska mig. Ibland gör det så ont att jag inte bara tror att jag är döende, jag nästan önskar att jag vore det. Jag vet att jag kommer leva utan dig och jag vet att det kommer gå men just idag tänker jag bara dra täcket över huvudet och stänga av för några timmar.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress