Ser just nu avsnitt 5 säsong 3 av orphan black så bara 4-5 avsnitt kvar innan livet tar slut nu i guess, haha. Bästa serien. Har verkligen mått så bra hela dagen men nu smyger sig ångesten på. Så jag la ut två bilder på min instagram, bara för att det ger mig massor av ångest att lägga upp bilder där, bara för att trotsa mig själv. Måste sluta tänka så mycket hela tiden och överanalysera precis allt. Och jag måste lära mig att hantera alla mina känslor då jag är en extremt känslofylld och känslostyrd människa. Tror min ångest just ikväll främst beror på att jag känt mig så jobbig idag både på wfy och med Jossan, får typ ångest för känner mig dryg och typ för mycket och bara, som att alla tycker att jag är jobbig och konstig och jag känner mig dålig. Och jag känner alltid att jag pratat för mycket, sagt för mycket. Men aldrig något egentligen vettigt, så aldrig riktigt tillräckligt. Om det makes sense. Eller att jag känner att jag misslyckas med att förklara något jag känner och då känner jag att dom inte kan förstå min känsla och då får jag ångest över det för jag har alltid haft ett stort behov av att förklara mig och få andra att förstå hur jag tänker och känner. Får ångest när det känns som att mina ord inte räcker till eller som att jag använder dom i fel ordning eller att dom får en annan betydelse när dom lämnar min mun än vad dom hade i mitt huvud. Och det blir fel. Får ångest när det känns som att någon tror att jag känner något annat än vad jag gör, även om själva känslan i grund och botten inte var speciellt viktig. 

Jag tror på att prata om känslor och jag tror på att andra kan förstå en hel del och jag tror på att det är bra och att det behövs och att känslor och tankar ska delas. Jag tror att det är så oerhört viktigt. Men jag måste försöka släppa den idén om att andra ska kunna förstå mina exakta känslor hela tiden alltid för ingen kan någonsin veta exakt precis hur jag känner inuti mig. Och det kanske inte gör så mycket heller, det viktiga är kanske att dom är villiga att dela min känsla med mig efter sin egen förmåga och relation till den känslan. Måste liksom inse att jag inte är ensam bara för att jag känner något som inte alla runt omkring mig vet om eller kanske allltid kan förstå till hundra procent. Man kan inte välja att förstå något men man kan välja att försöka förstå och man kan välja att lyssna och man kan välja att stötta och det är så viktigt. 

Och inget av detta är på grund av något någon annan sagt eller visat utan det är liksom en känsla som kommer innifrån mig att jag känner att jag är jobbig. Och så känner jag så tills jag träffar personerna igen eller dom hör av sig och jag inser att dom inte alls kan hata mig så pass mycket som dom gjort i mitt huvud. Detta är verkligen en i princip daglig känsla för mig och något jag måste försöka ta tag i och jobba med för jag bryter ner mig själv totalt. Men det är svårt och utöver detta tycker jag faktiskt om mig själv. Det finns inget specifikt jag verkligen ogillar med mig själv egentligen alltså visst småsaker och utseendemässigt massor men inget i mig själv i grunden. Jag tycker faktiskt om mig, är nöjd och stolt över vem jag varit, blivit och är och allt jag har tagit mig igenom i livet hittills och hur jag hanterar saker överlag. Och jag är stolt över att jag faktiskt lever trots alla mina känslor, helt ärligt. En sak jag inte direkt gillar hos mig själv är väl att jag är så dålig på att höra av mig i och för sig, försöker bättra mig men har inte kommit så långt än haha. 

Och nu till exempel kommenterade Jossan precis på en av bilderna jag la upp, som var från imorse då jag och Ally var till stallet där hon har sin häst, och skrev att jag måste följa med henne till stallet någon gång och så släpper ångest-känslan eftersom jag inser att hon inte kan tycka att jag är så fruktansvärt jobbig om hon vill umgås liksom, och det är så här det går till, detta är repeat för mig alltid. Har förövrigt feber och är superförkyld och hängig, det började lite smått igårkväll men slog inte till förrän runt 17-tiden idag. Skulle egentligen in till stan och hälsa på Sanna och hennes klassisar innan dom åkte vidare på sin lilla turné men jag somnade haha.. Nu äter jag passionsfrukt och tränar på att andas. Imorgon ska jag förmodligen till Sebastian är väl tanken, får se hur jag mår efter natten. Hoppas mitt löshår kommer imorgon också eller torsdag eller fre typ för det gick igenom tullen och sort facility i swedeen igår eller iförrgår eller vad det var! Och vill verkligen ha det innan helgen. Så nervös över färgen haha vet inte hur jag ska lösa det om den är fel för jag har verkligen ingen ork alls att skicka tillbaka och vänta på nytt osv 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress